Vy Från Ett Luftslott

Usch, mycket dålig morgon. Jag och Lowa bestämmer oss för att åka till skolan tidigare för att göra ett arbete vi är alldeles för sena med.  Dock bestämmer sig den älskade Ekerö-bussen för att inte dyka upp, och vi kommer till skolan i lagom tid för att inte hinna arbeta och i lagom tid för att snart gå till mattelektionen. Känns lite onödigt att jag gick upp halv 7 idag, och att jag kommer vara i skolan till halv 5....håller jag mig vaken till 12-tiden så är jag nöjd.

Nu när jag ändå är arg och klagar över mina i-landsproblem, så tänkte jag passa på att klaga över lite materiella ting!
Hur trött blir man inte på hörlurar som ständigt börjar glappa? Det verkar inte spela någon roll hur dyra de är, hur bra ljud det är i dem, för de går sönder lika snabbt ändå!

Eh.. jag ska sluta klaga nu.  Men ibland får man?

"Och här står du på torget
o springer omkring 
bland all trafik o skriker
 
skriker
             
och du skrek

det finns mer
det finns mer
            
och du skrek

Vem har lurat alla barnen
det här är inte allt som finns
här är inte allt som finns
           
det finns mer
det finns mer

Det är vi som bestämmer
det är vi som bestämmer

det är vi som... "

Vet inte riktigt varför, men jag har fått ett sådant stort sug att börja studera franska helt plötsligt! Språket är så fint på något sätt. Dialekten är helt underbar (speciellt de som pratar engelska med fransk accent haha).J ag får dock tänka till lite innan jag kastar mig in på en kurs, så att det inte är min film-inspirerade bild av Paris som styr mer än min längtan till att få lära mig ett nytt språk.

Men vore det inte lite coolt med ett Frankrike likt det man ser på film? Jag tänker mig killar i randig tröja och basker som cyklar ner för gatan med en baguette på ryggen... och tjejer i söta klänningar, liten hatt och illrött läppstift. Eller så ser alla tjejer ut som Amelie från Montmartre. 
Fast så fångad är jag faktiskt inte i min drömvärld. Jag förstår ju att det inte kommer att vara så. Har faktiskt mest hört dåliga saker från de som varit i Frakrike. Men det skulle ändå vara najs att plugga lite franska i Sverige först, och sen dra ner till Paris och gå i en fransk skola och lära sig lite mer. Jobba på ett litet mysigt café kanske? 

Först hade jag iof tänkt åka ner och volontär-jobba ett tag i Latinamerika, och då kanske det är smartare att bättra på sin spanska istället... tror faktiskt att jag kommer hinna med både och under min livstid. Känns lite töntigt att jag sitter här, 18 år gammal, och blir stressad över allt jag vill göra i framtiden. Problemet är nog att jag vill göra allting nu! Jag bara väntar på att ta studenten så att jag kan börja leva mitt liv på riktigt. Jag vill ju fortsätta på mitt jobb också..
 
Det är jobbigt, för det känns som att allting kommer vara roligare att göra nu när man är ung (  tänker mig mellan 18-25 typ ;)  ).

Det är härligt att jag redan haft en slags 30-årskris. Den pågick under olika tillfällen i ettan i gymnasiet. Nu tror ni nog att jag är ganska körd i huvudet som fick min 30-årskris vid 16-årsåldern. Men jag började tänka på att när man tar studenten är det inte så långt tills man är 20.... sen drar man kanske ut och reser ett tag, eller pluggar... och sen vips så är man 25 och kanske vill börja tänka på att skaffa man och "settle down" innan man är 30 i alla fall. Tror inte att det kommer bli någon stress direkt, men det låter lite jobbigt när man tänker så :P. Fast ett år är faktiskt 365 dagar och det är ju rätt mycket. Det är no 12 år tills jag fyller 30 så jag känner ingen stress nu direkt ;).  Jag tror att det smartaste är att inte planera så mycket, allt faller säkert på sin plats bara man flyter med och har kul under tiden. Jag får stressa ner lite och inse att jag inte behöver leva ett helt liv innan jag är 30.

Efter allt snack om Frankrike får dagens låt bli Poupée de cire, poupée de son med France Gall.
Ni ska få en youtube-länk eftersom videon är en av de tråkigaste jag nånsin sett ;D. Ha det bra!

http://www.youtube.com/watch?v=b46d_zk5CKI

Jag har ganska mycket funderingar i huvudet just nu, som kanske bygger upp till ett långt inlägg om några dagar. Tills dess får jag hålla igen lite och endast publicera dagens låt (lite sent idag igen, men...)

Idag är den tillägnad Lars Winnerbäck och en av hans äldre låtar. Tror att många håller med mig om att de gamla låtarna faktiskt är bäst!

Den här låten är ganska speciell. Jag har nog aldrig hört någon annan sjunga så mycket om älvor som herr Winnerbäck i sin första skiva. Jag tror att han använder "älvorna" som en metafor för något slags tillstånd man hamnar i när man nått en viss grad av fylla och man för tillfället upplever överdrivet starka känslor av någon sort...

Haha nu låter det som om jag suttit och grubblat på detta hur länge som helst, men så är faktiskt inte fallet :P... men tittar man på detta stycke från låten så kan det ju ligga något i det;

en sekund var klarsynt och förstod att jag var en av tusen dårar
som hoppas harmoni och tolerans
men letar så febrilt i älvors dans

Om ni sedan läser hela texten så kommer ni märka att han skriver om Dionysos vinkapell, vilket helt klart stödjer min teori om fylla ;)

Aja, här är hela texten, och länk till låten på youtube (är lite trött på att lägga upp youtube-klipp hela tiden, det måste finnas ett smidigare sätt?). http://www.youtube.com/watch?v=r32jDvn9j2At

Låten innehåller också ett av de finaste fingerspelen jag vet! Lyssna på låten och läs texten samtidigt vetja :)

Fru Bast hälsade på den natten fri från alla domedagsdressyrer
månen stod i zenit över ån
i Dionysos vinkapell satt älvorna och skåla med satyrer
och vi hylla vår förgängelsedemon
det var sommar och du skulle härifrån

och jag såg bjälken i mitt öga men sån insikt hjälper föga
när Freja plockat ut sitt honorar
då vill man skrika börja om och stanna kvar
men vem hör en sådan sliten kommentar?
inga svar

men stjärnor föll och älvor höll oss fångna i ett avsked under månen
domedagsprofeter satt och grät
och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen
en kyss i Dionysos tête-a-tête
ett snedsteg av förlåt som jag förlät

för månen har en kraft som förnuftet aldrig haft och aldrig får
och då går det som det går
sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår
fast inga toner kan förklara hur jag mår

och det blev sent och det blev tyst
och när Bacchus hade kysst oss blev du rädd och jag blev stel
och du sa allt det här är fel
men alla älvor höll oss kvar och nu var döden uppenbar vid vårat avsked under månen

och timmarna vi hade och som gick försvann med tanken bort i dimman
vi vände innan Venus syntes klart
och landa i en säng med valda ord och såg vår sista vargatimme
satyrer vände hem från fläkt och fart
det va lugnt och tyst men knappast underbart

för är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet
nu var vi två men ensamheten gav sig på
och den anföll med ett tal om allt jag inte kunde få
och du såg det men du bad mig inte gå, men förstå

och det vart en sekund av evighet och en sekund av osynliga tårar
i Dionysos dissonans
en sekund var klarsynt och förstod att jag var en av tusen dårar
som hoppas harmoni och tolerans
men letar så febrilt i älvors dans

så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument
och sagan fick det slut den skulle ha
men det var sommar då och natten blev ju bra så det va vackert
men det såg jag först idag

och när jag vandrar ut ikväll till Dionysos vinkapell och ser satyrer höja glas
och älvor dansa i extas
jag vinglar sakta ner till ån och sänder hälsning därifrån till en drottning under månen

.

Dagens låt får idag bli denna :